Lovade min son att vara chaffis igår. Så försöker desperat att somna runt 22-tiden men misslyckas med det. Orolig i kroppen och tankarna snurrade värre än en karusell.
Ger upp sängen och går ner sätter på en film och väntar på att sonen ska ringa och jag kan hämta honom. Kl 02:20 ringer han, glad i hågen och ganska rund under fötterna. Startar upp bilen men får vänta nästan 5-7 minuter innan jag ens ser ut genom rutan. Är inne i stan runt 02:40 och hämtar upp en glad pojk.
Väl i bilen somnar det lilla livet och jag får ett elände att väcka honom så han kan gå in och lägga sig. Får efter stort besvär och mycket möda honom till sängen, säger godnatt och ser fram emot att äntligen få sova. Men det kan jag ju glömma, sekunden senare kommer sonen in och ska DUSCHA, japp, det är en grej han har för sig. Varje gång han har varit ute och svirat så måste han duscha för att överhuvudtaget få något lugn i kroppen. (Kunde han bestämma helt själv skulle han sova i duschen dessa gånger).
Efter 20 minuter, då visar uret på 03:40 får jag mer eller mindre tvinga ut honom från duschen och assistera som levande lyktstolpe till honom och tillbaka till sängen. Ahhhh, lugnet sprider sig, tröttheten är nu överhängande och jag somnar innan jag ens lagt huvudet på kudden. Sista blicken på klockan - 04:00.
Bye