Läste ett citat från tidningen häromdagen om en människa som inte önskade sig något annat än tid. Julen i all ära men jag kan glömma julens riktiga andemening många gånger. Människor pratar om vad det önskar sig i julklapp och annat materiellt eller upplevelser både hit och dit, jag själv är inget undantag, men jag tycker ändå att det är tänkvärt. Att faktiskt önska sig tid (som så många av oss tar för givet) är inget som skrivs på önskelistan.
För en del människor är tid faktiskt det enda de önskar sig. När jag läste just den meningen - "jag önskar mig inga julklappar bara tid" - så fick det mig att stanna upp lite. Jag funderade på de människor som inte har så mycket tid kvar här på jorden. Att få tid att umgås med familj, nära och kära är så självklart för många men för en del är det en bristvara.
Jag tillhör inte den sorten som önskar sig tid i den bemärkelsen utan snarar för att hinna med olika måsten som jag själv har gett mig attan på att jag ska hinna. Jag gör likadant varje år, jag far omkring här hemma som ett oväder och går igenom huset från trossbotten till taknok med min frenetiska städning. Jag mår bra under tiden jag gör det, jag mår bra när jag är färdig med det och jag bara älskar när det är färdigt inför julpyntningen. Jag reflekterar aldrig över tid så som den personen berättade om i tidningen, att få leva några dagar till eller månader för att kunna umgås med sina nära och kära.
Bara en tanke som kom över mig nu inför julen. Vi kommer alla att hamna där en vacker dag, då tiden inte finns längre.
Bye
