Det började med att mitt soldäck/uterum behövde en så kallad "limpa" eller som jag säger en mur till de tänkta fönsterpartierna med skjutglas. Och muren var tvungen att gjutas innan frosten/vintern kom.
Arbetet kom igång med liten info om pris, ingen offert, överambitiösa hantverkare och framför allt jag då som hade tagit på mig mina fina rosa glasögon. Så när summan av arbetet väl printades ner på papper så blev det en mindre chock både för mig och min hantverkare, gulp. Jag brukar aldrig tillåta att något kommer igång förrän jag har en offert på det men den här gången gjorde jag det, vet inte varför, jag får skylla på åldern som vanligt eller?
Mycket besviken på mig själv först och främst för att jag gått i den fällan ännu en gång - ja, det har hänt innan - så säger jag direkt till min hantverkare att stoppa allt bygge och eventuella beställningar och att den summan kan jag inte betala med en gång vilket han hade full förståelse för och dels bad om ursäkt för. Men också att jag fick ta den tid jag behövde för att betala och ville jag kunde jag betala i omgångar. Nu snackar vi inte åratal utan vi snackar att det ska vara färdigbetalat senast innan 2017 tar slut. Det kändes ju himla skönt för mig.
Nu börjar de små grå arbeta på högvarv, så jag tar då kontakt med min bank och berättar vad som hänt. Eftersom jag har en mycket bra relation med min bankman eller rättare sagt kvinna så är hon fullt insatt i mina projekt. Så hon slog lite på miniräknare och vi diskuterade lite olika scenarios. Slutsvaret där var "- det här fixar du inga problem". Vad glad jag blir när man får ett sånt svar och man har en hel bank som har järnkoll på min ekonomi och vet exakt vem jag är och vad jag går för.
Av ren nyfikenhet så skriver jag till min värderingsman och berättar för honom om takprojektet som nu är färdigt och ber honom att höja upp värderingen som vi kom överens om när han var här och värderade. Han skriver tillbaka "- visst, skicka bild på taket så fixar jag det". Eh, inga frågor eller tjafs? Nähe, ok.
Alla tre sakerna har bara gått så smidigt, inga problem, tillmötesgående och positiva. Helt underbart känner jag. Men, så kommer det stora "men", varför är alla så bemötliga och trevliga och positiva nu, ska jag inte behöva kämpa, slåss och övertyga min förmåga etc till någon av dom???? Är det något annat som lurar runt hörnet?
Helt utan anledning så blir jag misstänksam, bara för att jag har ett enormt "flyt" just nu. Jag är knäpp, jag är fullständigt hopplös med mina smått? neurotiska hjärnceller ha ha ha.
Bye
