Jag har läst flera bloggar om hur man ska lägga upp sin blogg, vad man ska skriva om, få dina läsare att fastna för just din blogg m m. Det finns en uppsjö av tips och trix för hur man får en välbesökt blogg.
Det är jätteintressant att läsa just dessa tips och trix. Jag å andra sidan lyckas inte att hålla mig på den nivån och har inte för avsikt att göra det heller. Anledningen till att jag började blogga 2008 (har startat upp 4 stycken totalt med denna) var för mina barns skull. De bodde då på annat ställe och jag ville med hjälp av lite bilder men framför allt text berätta för dom vad jag gjorde och hade gjort, hur jag mådde och vilka planer som var i görningen.
Successivt har denna blogg blivit min lilla pysventil om mitt liv om mina funderingar och ibland även min ilska och glädje över saker som sker eller är på väg att hända. Det är fortfarande mest för att barnen ska veta vad deras skogstokiga mamma håller på med och kanske ibland kan de skönja en begäran att jag behöver stöd eller uppmuntran. Visst telefon i all ära men att faktiskt skriva och formulera sig något sånär på korrekt svenska är i sig positivt och sen kan det vara stressande att prata i telefon samtidigt som man kanske stryker eller lagar mat.
Jag har en tapper skara av människor som går in på min blogg varje dag och det varierar mellan 1-2 st, det är med hjälp av uteslutningsmetoden troligtvis mina barn, ibland händer det att 10-15 st har tittat in på min blogg och då blir jag som ett frågetecken och undrar vad det var som hände i mitt liv som blev så lockande. Men det är inte för att locka till mig bloggläsare även att det är en bonus utan tvekan, utan att bara få berätta något.
Jag skriver med lite sarkasm, självironi och med glimten i ögat om hur jag lyckas ställa till det för mig och det gör att jag många gånger får en hälsosam distans till mig själv och inte tar mig själv så allvarligt. Livet är till för att leva och göra misstag och lära av sina misstag.
Bara det -att lära av sina misstag- herregud, det är roligt att tänka och skriva så för jag kommer under resten av mitt liv att fortsätta göra misstag och jag kommer aldrig att bli en fullärd "levare", ha ha ha.
Bye