Kom hem igår kväll efter en 3 dagars utbildning i Stockholm, eller rättare sagt Runö. Jag ringer min dotter och tänker mig att prata bort några minuter - hmm, det blev mer än några minuter kan jag lugnt säga.
Det lilla livet var upprörd över livet i allmänhet men "babybonding" i synnerhet. En kollega till henne är nu gravid och lycklig på det sätt som bara gravida kan bli. Det smålees hela tiden, rosa skimmer över hela grejen och framför allt denna lycka som gravida sprider omkring sig som om det inte vore en nagel i ögat på dotterns som det är. Hur eller hur så vill denna kollega gärna prata om graviditet, bäbisar, bäbisattiraljer, familjelycka ja, you name it.
Detta driver då min dotter till vansinne. Då hon förmedlade detta till sin kollega på ett öppet och rakt sätt att hon är inte ett dugg intresserad av vare sig "bonda" med gravida kvinnor, prata om och med bäbisar, graviditet i allmänhet eller något annat som har med barn att göra och vill kollegan nu "bonda" med hela babygrejen så får hon fan i havet söka sig till någon annan som vill, punkt slut.
Ska tilläggas att min dotter vill så gärna själv ha barn och familj och då är det inte så jäkla kul att hela tiden få den här "babybondingen" uppslängd i tid och otid. Så med detta sagt är det inte lätt att dela den lycka som gravida känner om man själv inte har möjlighet att skaffa familj. Inte just nu iallafall.
Bye
