Trädgård/renovering och mc bloggen

Skriver om min vardag som den kommer och tokigheter jag råkar ut för och sist men inte minst mitt storhetsvansinne när det kommer till renovering av mitt hus.

Gränsen till familjevuxen.

Min dotter har ju precis flyttat till en ny lya med sin pojkvän. Och med denna flytt förändras hela grejen med barn, ungdom, vuxen. Ska försöka förklara hur jag ser det.
Barnen blir vuxna när man kunde lämna dom själva hemma när vi föräldrar åkte och handlade. Barnen blir vuxna när de kunde  fixa sin egen frukost så vi föräldrar kunde ta en sovmorgon då och då etc.
Ungdomarna blir vuxna när de kunde  åka bussen själva in till stan. Ungdomarna blir vuxna när lagar egen mat, fixar egen tvätt etc.
Vuxna blir vuxna när de tar sitt körkort, får en egen inkomst, klarar sig utan mamma och pappa i veckor eller månader utan problem. Ett annat vuxen är då att införskaffa vuxenmöbler dvs funktionella möbler som ska hålla länge men är tidlös i sitt utförande och även färgen. 
Min dotter har nått den vuxen-nivån som jag kallar familjevuxen. Att bli familjevuxen är något som växer fram successivt under många år. Min dotter har nu uppnåt familjevuxen då hon planerar, förutser och beräknar hur ett inköp till hemmet ska vara och vilka saker som faktiskt ska köpas in utan att behöva åka och handla nya grejor efter några månader igen. Hon lägger en slant på gedigna hållbara möbler och funktionaliteten kan funka både där dom bor just nu och eventuellt även till andra ställen, om jag får uttrycka mig kryptiskt. Modell och färg är tidlös för hennes plan är att kunna använda dessa möbler länge och kunna ta emot gäster i både liten och stor skala.
 
I dessa lägen kan jag inte annat än att bli stolt över båda mina barn, hur de har utvecklats och blivit självständiga individer med hjärtan av guld. 💟
 
Mina älskade "knoddar". 
 
Bye

Personliga insikter

Jag tänker på olika scenarios i mitt liv då jag mött människor och hur jag känt och agerat vid dom tillfällena. För många år sen var jag naiv och trodde i de flesta fall gott om människorna jag mötte. Successivt så förändrades min naiva intällning att tro gott om alla människor och blev sakta men säkert en avvaktande inställning med misstänksamhet gentemot människor. En del människor är helt underbara, öppna, ärliga och genuint snälla, de kan helt enkelt inte vara elaka även om de skulle försöka.
Sen träffar jag de människor som faktiskt är falska, de sätter upp en fasad av vänlighet och pratar vitt och brett om hur de uppskattar mig som vän o dyl. Yeah, right, efter en kort stund så inser jag att något döljer sig under ytan och mycket riktigt så kommer det fram att personen i fråga har helt andra avsikter att vara min vän än vad som ursprungligen uttalades.
Mönstret upprepar sig och om det beror på att jag själv oftast är avvaktande och inte vill berätta för mycket i början eller inte, vågar jag inte ta reda på idag.
Rädslan är den största orsaken till att jag agerar som jag gör eller rädsla är ju egentligen fel ord utan mer en självbevarelsedrift som sitter djupt rotad i själen. Ska jag lita på en människa idag så är det "öppna kort" som gäller. 100 % ärlighet är vad som krävs annars får det vara. Sen försöker jag inte luska ut alla hemligheter en människa har, det är inte så jag menar men låt mig ge ett knäppt exempel. Jag frågar personen
-"Har du bil?"
-"Ja, fast just nu är den på verkstan"
-"Oj, tråkigt när bilen går sönder men sånt händer ju, men vi kan ta min bil", kan jag svara då.
Efter flertal gånger då personen inte kan ta bilen eller jag ska hämta eller personen av andra skäl aldrig använder sin egen bil, börjar misstanken att gro. Och mycket riktigt efter en tid så visar det sig att personen äger ingen bil men ville inte berätta det för mig. I detta fall är det kört med förtroendet för denna människa. Kan man inte vara så öppen och ärlig och berätta att man inte äger en bil så är det inte en person jag vill lära känna. 
Men det är väl inte hela världen, kanske du tänker. Och det är ju inte egentligen, men kan man inte vara ärlig med en sån simpel sak och ljuger om den, då anser jag att personen kan ljuga om fan så mycket värre saker. 
 
Bye

Dagsljus välkommen

Det går så himla fort från nyåret till att ljuset återvänder tidigare och tidigare varje morgon, helt fucking underbart. När jag vaknar och jag ser att himlen börjar ljusna så får jag någon typ av inre lycka. Det känns lite som en själ-boost, kan man säga så?
 
Julen med sitt mörker och tända ljus och ljusstakar till höger och vänster är en mysfaktor jag trivs i, men när morgonljuset kommer tidigt så trivs jag lite till för då kommer snart snön försvinna helt, värmen återvänder, D-vitamin depåerna fylls på och trädgårdspyssel står på agendan och då är jag i mitt esse. I Just Love It.
 
Till helgen ska jag lusläsa Impectas katalog och införskaffa mig fröer som jag ska försöka driva upp innan våren anländer.
 
Bye